Why fucking bother?!
Är så jävla irriterad att jag inte vet vart jag ska bli av. Våra nya liv skulle ju börja denna veckan.
Och jag har försökt att inte ha en massa skit som Mike kan äta här hemma. Men vad han gör på jobb kan jag inte göra något åt. I en vecka har han tjatat om att han vill att jag ska laga fyllda paprikor. Så igår kväll hittade jag ett recept som lätt både nyttigt och gott. Så idag kastade jag mig till affären för att köpa vad jag behövde och sedan brände jag hem. När jag skulle börja koka riset får jag ett sms där det står att han skulle bli sen. Inte hans fel men det sabba mina laga mat planer, men men. Klockan sju körde jag och hämta honom vid tåget, med paprikorna i ugnen. Jag gjorde så gott jag kunde här hemma sen för att han inte skulle kunna lista ut vad jag lagat tills jag satt det på bordet, det gick sådär. När vi sitter och äter våra nyttiga paprikor berätta han att han ätit en cheesesteak till lunch. Alltså jag blev så vansinnig att jag inte pratat med han på en timme. Why fucking bother, här gör jag allt för att laga nyttig mat till han, och vad gör heffaklumpen?! Jo han smyg äter på jobb. Detta va droppen, hädan efter gör jag saker enbart för mig, där finns ingen sympati eller hjälp att hämta hos mig. Vill han stay fat, fine!! Och så försöker han smälla i mig att det inte fungerar när han bantar, say what?? Hur fan vet du det när du aldrig försökt. Han tror för att han bara äter lite godis bantar han. Bullcrap!! Hela veckan har jag fått dra godispåsen ur näven på han, fast han "bantat" ikväll när han kom från jobb säger han åhh fredag idag får jag äta godis! Men va?!! Det har du ju gjort varje dag denna veckan. Nä det är slut på detta här, för jag kör mitt eget race nu, scru him!! 

Adjöö