Hej alla, ville bara skriva att jag är framme o allt har gått bra.
Det är jättevarmt här o solen skiner villket är skönt. I dag va jag o Mike o fixa vårt marrige license så på tisdag nästa vecka smäller det. Men som sagt detta blev bara en kortis, jag skriver mer om ett par dagar.
Saknar er alla massor!

ttyl

Nu åker jag om 6½ timme! OMG!!!!!!!!

Happ då va det torsdag idag o bara två dagar kvar tills jag åker.
Aningen nervös nu, Igår kom Daniel till mig för att hålla mig sällskap nu när mamma är i Växsjö o pappa är i Stockholm. Igår satt vi o pimpla vin till halv fyra på natten, herregud har inte varit uppe så sent på hundra år. Idag ska jag försöka packa lite o kanske köra en sväng till farmor, sen måste jag till willys för att köpa grillkrydda o aromat, o lite annat smått o gott som jag vill ha med mig. Nä nu ska jag gå duscha!

ttyl<3

Killen ringde precis och berätta att vi har kommit överens om ett pris med säljaren av vår lägenhet, så snart är den vår! ÄNTLIGEN!! Är så glad, nu har man en mindre sak att behöva oroa sig för, o nu kan vi åka till IKEA o handla en massor av saker, gud va kul det ska bli, jippi :)

I går va Jag, mamma o pappa ute o åt på la roche i malmö. Tanken va att vi skulle ha en trevlig kväll, men vad händer när vi sitter o väntar på maten, jo jag börjar känna mig konstig o yr, det sluta med att mamma fick följa med mig in på toan där jag fick sätta mig på golvet med huvudet mellan benen. Helt plötsligt halvskriker jag på mamma flytta dig från toan, jag kastar mig fram för jag tror jag ska kräka men det kom inget. Efter typ en halvtimme känner jag mig lite bättre, så jag lyckas ta mig ut där min mat redan står o har blivit kall :(  Vet inte vad det va med mig, men jag tror det va att jag ätit dåligt under dagen för jag har varit väldigt nervös. Plus att jag tror att när jag blir nervös så börjar mitt hjärta slå väldigt fort o då får jag inte tillräckligt med syre till hjärnan o jag blir jätteyr, men jag vet inte jag är ingen doktor. Det va tråkigt att det blev så iallafall när detta skulle bli vår sista middag ute tillsammans, men vi får pröva på nytt när jag kommer hem o hälsar på.

Idag har jag o Helena varit o sagt hejdå till ett par av våra arbetskamrater som varit på semester när vi sluta förra veckan. Kändes lite konstigt att komma upp på avdelningen när man vet att man aldrig kommer jobba där mer, men det känns skönt ändå! Tanken va oxå att jag skulle packa idag o det gick väl sådär, haha. Först förberede jag mig mentalt i ca 3 timmar, sen gick jag upp o hämtade alla mina kläder som jag sen la i soffan o sorterade, my god vad mycket kläder jag hade som jag inte visste om, o jag fick kasta MASSOR som ja sen ska skänka bort, lite jobbigt att välja bort så mycket kläder. Sen när jag gjort det tog jag en paus, sen gick jag upp o pimpa en av mina väskor så det ska vara lättare att hitta den på flygplatsen sen, efter det tog jag en paus, sen gick jag upp o packa en resväska o nu sitter jag här o tar paus igen, haha jag känner mig mycket effektiv :)

Har börjat bli väldigt nervös nu, känns som jag ska spy hela tiden typ o jag kan knappt äta något. Jag saknar Mike jättemycket o jag ser vekligen fram i mot detta, kan knappt fatta att jag kommer träffa han på lördag, känns helt absurt. Men sen samtidigt så känns det piss värdelöst att behöva lämna detta, lämna dom man älskar o trivs med mest.

Nä nu får jag ta tag i mitt liv o plocka lite till*slutar väl med att jag sitter kvar framför tvn*

ttyl <3

Jaha då sitter man här, det är söndag och om mindre än en vecka åker jag.
I mellanåt känns det bra och sen två sec senare håller jag på att dö i en ångest attack!
Igår va vi på födelsedagsmiddag hos K och G eftersom att kusinerna fyllt år, vi åt potatisgratäng o fläskfile, namnam! Drack aningen för mycket rose vin, men det är ju så gott :) Det va en trevlig kväll och vi hade tur med vädret. Idag ska jag och mamma och pappa till la roche i malmö och äta tapas, det va jag som fick välja och med tanke på att dom har världens godaste pilpil räkor så va det inget snack om saken :) Sen måste jag en sväng inom malmöfestivalen och köpa lakrits till Mike. Sen måste jag börja packa, örk så tråkig, jag är inget fan av att packa saker, måste slänga massor av kläder och saker som jag inte kan ta med mig över, och det kommer bli svårt för jag vill gärna ta med hela mitt hus, med mamma och pappa i det :)
Nä nu måste jag ta tag i mitt liv!

ttyl <3

Nu är jag sur, jag o min kille har ju nu under en längre tid letat lägenhet el min kille har letat lägenhet med tanke på att jag sitter här i Sverige. För ett par veckor sen hitta vi äntligen en lägenhet vi tyckte om, allt såg ljust ut enda tills bank of america börja klydda så vi bytte bank. Nu har vi även fått veta från den nya banken att vi inte kommer få vårt lån p g a att lägenheten är inte värd så mycket som säljaren vill ha för den o därför få vi inget lån heller. Jag blir så jävla lack, för det första, varför i helvete kollar dom inte vad lägenheten är värd innan dom lägger ett pris på den o för det andra varför kommer dom med det nu?! Vi skulle haft lägenheten idag!
Så istället måste vi nu få säljaren att gå ner i pris för att vi ska kunna få lånet o gör han inte det kan vi inte köpa lägenheten el vi kan men vi kommer förlora pengar på det o med tanke på att ingen av oss skiter pengar är vi inte jätte intresserade av det. Just nu känner jag mig otroligt besviken, jag hade verkligen sett fram i mot att bo i den här lägenheten. Och är oxå fruktansvärt förbannad på hur dom sköter detta i usa, men det värsta av allt är att vi kommer behöva bo hos Mikes föräldrar under en längre tid om vi inte får lägenheten och det är något jag inte är ett DUGG intresserad av!
Det är inte det att jag inte tycker om mina blivande svärföräldrar, men Mikes mamma är mycket speciell. Tänk er dom här typiska amerikanska hemmafruarna, så är hon. Jag vet att hon hade önskat att Mike gifte sig med en amerikan som älskade att stå i köket och levde för sin man o sina barn, men jag är ledsen thats not the deal! Dessutom är hon väldigt konservativ och under tiden jag va au pair o bodde hos dom på helgen fick Mike o jag inte sova tillsammans. Så hur ska det bli om vi bor där nu, ja menar vi är förlovade o kommer gifta oss inom en kort tid, ska vi då inte kunna va tillsammans bara för att vi bor under hennes tak?! Hon förväntar sig att alla ska va som henne och jag är ledsen men det fungerar inte så, hon vill att man ska hjälp henne där hemma, men hur fan ska man kunna veta det om hon inte säger till..
Usch detta kommer bli en tung tid o det kommer pröva vårt förhållande, men vi får hoppas på det bästa.

ttyl <3

Hej igen,
Idag va min sista dag på jobb, kändes lite konstigt.
För sex år sen börja jag jobba på vevrehemmet och fast jag varit borta i tre år har det ändå känts som att jag alltid varit där, och när jag kom tillbaka kändes det som jag aldrig åkt. Den senaste tiden har det varit väldigt tungt att gå till jobb, jag har varit väldigt trött på det och har haft det jobbigt att svälja all skit man får ta. Dock älskar jag mina arbetskamrater och jag kommer sakna er massor!
Jag brukar säga så här att man kan nästan ha vad för jobb så länge man trivs med sina arbetskamrater och det är så sant. Att jobba inom äldreomsorgen är ett väldigt otacksamt jobb och man får ta så mycket skit, hade det inte varit för dom jag jobbar med hade jag aldrig kunnat fortsätta jobba där.  Dock får man ju en närmare kontakt med vissa av dom boende och det är dom man jobbar för, det känns så skönt när man får ett tack och man känner sig uppskattad. Jag har ett par boende jag kommit väldigt nära och det är dom man är ledsen att lämna, man måste ju vara realistisk det är ett äldreboende och dom blir inte yngre, det känns konstigt att säga hejdå till dom när man vet att dom kanske inte lever nästa gång man kommer hem. Men jag sa till dom strängt att dom ska hålla sig vid liv tills jag kommer nästa gång :) Nä nog med klagande, det va ledsamt att lämna alla på jobb men jag gör ju det av fri vilja, och förhoppningsvis hittar jag ett jobb i usa där jag trivs. För övrigt börjar jag bli nervös och jag får lite panik i mellan åt när det riktigt går upp för mig att jag åker om en vecka, det är tur jag har Helena med mig, tror inte jag klarat det annars faktiskt. Det är skönt att veta att hon faktiskt vet precis hur det känns att lämna hela sin familj, fast jag är 24 och det är på hög tid att jag lämnar boet och mina älskade föräldrar känns det otroligt jobbigt. Jag har alltid varit en hemma människa och har alltid tyckt det varit skönt att bara chilla med mamma och pappa. Detta kommer bli en stor förändring i mitt liv och Mikes familj kommer aldrig fylla tomrummet efter min familj. Men men dom kan ju komma och hälsa på så mycket dom vill och jag kommer komma hem minst en gång om året. Usch jag kommer sakna Sverige, men what to do, vi har kommit överens om detta och då får det bli så här, men visst ångrar jag ibland att jag gick med på det, tänk om jag hade kunnat få slippa lämna alla. Men om ett par år är det Mikes tur att offra och det tänker jag inte ge med mig på, jag ska tillbaka till Sverige!!

ttyl <3

Okey, Jag är ny på detta här med bloggar o hitte på.
Många av mina vänner o även min kära syster har blogg, men det har aldrig lockat mig.

Men nu är det så här för alla er som inte vet, lördagen den 28 august alltså nästa lördag flyttar jag till usa. Det börja med att vintern 07 åkte jag till usa som au pair och lyckades hitta kärleken, jag stanna som au pair i två o i januari 10 var jag tvungen att åka hem p g a ett visum som gick ut. Under tiden jag varit hemma vilket är i drygt åtta månader har jag ansökt om ett så kallat fiancée visum, vilket innebär att jag har ansökt om att få lov att gifta mig med en amerikan. Nu har det blivit beviljat o jag lämnar mitt älskade Sverige för att börja ett nytt kapitel i mitt liv.

Okey, så anledningen till att jag startar denna bloggen är för att min älskade familj och mina underbara vänner ska kunna följa mig här, när det inte alltid är så lätt att bara ringa hem.


ttyl <3