Hej igen,
Idag va min sista dag på jobb, kändes lite konstigt.
För sex år sen börja jag jobba på vevrehemmet och fast jag varit borta i tre år har det ändå känts som att jag alltid varit där, och när jag kom tillbaka kändes det som jag aldrig åkt. Den senaste tiden har det varit väldigt tungt att gå till jobb, jag har varit väldigt trött på det och har haft det jobbigt att svälja all skit man får ta. Dock älskar jag mina arbetskamrater och jag kommer sakna er massor!
Jag brukar säga så här att man kan nästan ha vad för jobb så länge man trivs med sina arbetskamrater och det är så sant. Att jobba inom äldreomsorgen är ett väldigt otacksamt jobb och man får ta så mycket skit, hade det inte varit för dom jag jobbar med hade jag aldrig kunnat fortsätta jobba där.  Dock får man ju en närmare kontakt med vissa av dom boende och det är dom man jobbar för, det känns så skönt när man får ett tack och man känner sig uppskattad. Jag har ett par boende jag kommit väldigt nära och det är dom man är ledsen att lämna, man måste ju vara realistisk det är ett äldreboende och dom blir inte yngre, det känns konstigt att säga hejdå till dom när man vet att dom kanske inte lever nästa gång man kommer hem. Men jag sa till dom strängt att dom ska hålla sig vid liv tills jag kommer nästa gång :) Nä nog med klagande, det va ledsamt att lämna alla på jobb men jag gör ju det av fri vilja, och förhoppningsvis hittar jag ett jobb i usa där jag trivs. För övrigt börjar jag bli nervös och jag får lite panik i mellan åt när det riktigt går upp för mig att jag åker om en vecka, det är tur jag har Helena med mig, tror inte jag klarat det annars faktiskt. Det är skönt att veta att hon faktiskt vet precis hur det känns att lämna hela sin familj, fast jag är 24 och det är på hög tid att jag lämnar boet och mina älskade föräldrar känns det otroligt jobbigt. Jag har alltid varit en hemma människa och har alltid tyckt det varit skönt att bara chilla med mamma och pappa. Detta kommer bli en stor förändring i mitt liv och Mikes familj kommer aldrig fylla tomrummet efter min familj. Men men dom kan ju komma och hälsa på så mycket dom vill och jag kommer komma hem minst en gång om året. Usch jag kommer sakna Sverige, men what to do, vi har kommit överens om detta och då får det bli så här, men visst ångrar jag ibland att jag gick med på det, tänk om jag hade kunnat få slippa lämna alla. Men om ett par år är det Mikes tur att offra och det tänker jag inte ge med mig på, jag ska tillbaka till Sverige!!

ttyl <3