Somnade på soffan. Telefonen ringer. Svarar helt yrvaket, Hello? I andra änden hör jag, Hej det är pappa!
Jag blir så förvånad att jag säger, men va fan är det du. Det är både dyrt och svårt för pappa att ringa hit men han gjorde det. Önska vi alla hade kunnat va tillsammans till jul. Men det får bli nästa år.
Sanna sover fortfarande och det tycker jag väl att hon kan få göra.
Där är ju ändå en liten tidskillnad. Kl är 11.20 så hon är ju inte mer än 8.20 för henne.
Nä nu måste jag dricka mitt kaffe, känns som huvet ska dela sig.
Idag blir det target, handla mat, städa och baka. Suck.